Foto-regel #1

Image
Ta med kameran!

Vi var på sen promenad på Spritanrakan. Molnfri solnedgång och det är lätt att bli knäpp av de fina färgerna och låta pekfingret dansa svår techno på avtryckaren. Men håll igen. Solen är redan väck och färgerna är kvar i 15-30 minuter.

Jag försökte hitta någon kul vinkel eller något skoj i förgrunden. 

Image

Silhuett per automatik. Jag föll dock dit och tog ett par foton rakt ut över det spegelblanka vattnet mot vindkraftverken och en båt. Point and shoot-noob 😀

I alla fall. Ta med kameran! På din vanliga promenad, lägg den i bilen på turerna och låt den hänga över axeln på promenaderna. Mången gång har kameraskrället snedbelastat överkroppen på promenaderna i onödan. Men man är turboledsen när man lämnat sin enögde vän hemma i väskan när den där skiktade dimman lägger sig eller det där fantastiska ljuset lägger sig så jädra vackert över trädet.
(Såklart skickar man upp mobiltelefonen och fångar bäst man kan. Man får alltid något Gilla om man fläskar upp den). Men hur fotonördigt är det? Inte så. Urrk!

Så. Kameran var med ut på bryggan. Några vindkraftverk var av. Bra. Då ser inte alla de ut som pinnar när man lägger kameran på räcket och använder lång slutartid för att få reflexionerna i vattnet att bli mer enhetliga än om man frusit dem. "Medelvärdet" i vågorna gör reflexionerna fina. För att få fina stjärnor krävs liten bländaröppning och inte vill man ha för högt ISO. Handhållet gick bort.