Pyttebanan

Image

Flygfoto och terrängskuggning

Man är alltså GIS:are. Alltså en som älskar kartor och lägesbunden data.

Data som har en plats. Till exempel när man går i skogen med en orienteringskarta i handen. Kartan visar en svart punkt, efter en sväng till höger om den streckade linjen. Man går förbi kröken på den lilla stigen, tittar höger in i granet och där ligger den, stenen!
Det är bara att beundra kartritaren, datainsamlaren. Han har ritat in stenen på rätt plats i kartan. Tillsammans med hundratals andra stenar, stigar, vägar, skogstyper, stengärdesgårdar. I sanning beundransvärt!

Annan, riktigt härlig lägesbunden data är laserdata. Från ett flygplan som flyger ovan marken skickas laserstrålar ner som reflekteras tillbaka upp från allt de träffar. Mark, grenar, hus, träd osv. Då får man höjden på alla returerna. Flygplanet har GPS-utrustning också. Så med hjälp av vinkeln som lasern skjuter får man reda på returernas position i plan också.
Resultatet blir en himla massa punkter. Ett punktmoln!

Image

Söder om Höstena hållplats. Foto: Henrik Flädjemark

Image

Samma krök som punktmoln

Det finns det en massa beräkningar man kan göra på punkterna. Till exempel kan man markera de punkter som (ungefärligt) inte har punkter ovanför sig, som markpunkter

Om man rensar i punktmolnet och bara behåller de som är markerade som mark kan man använda dem till att skapa en yta. En markmodell. Då låter man något program antingen skapa trianglar mellan punkterna eller så skapar det rutor där varje hörn har en medelhöjd av de närmsta punkterna.

Image

Yta skapad från punktmolnets markträffar. Hebergsbergen sett söderifrån

Markmodellen kan man visa i 3D. Som Hebergsbergen. När man vrider modellen ser man tydligt de olika höjderna på marken (och alla dessa onödiga vägar)
Men om man ser på en markmodell rakt uppifrån så ser man såklart inte höjderna. Om man inte skapar en så kallad terrängskuggning. Det är helt enkelt så att man räknar fram de skuggor som skulle komma om man lyser på modellen med ett släpljus. (Som en lågt stående sol)

Image

En strandad motorvagn

När man vet bakgrunden blir man alldeles varm när man kikar i landskapet och växlar mellan denna terrängskuggning, flygfoto och historiska flygfoton på Kartsök och Ortnamn

Man kan nästan som magi se markens höjdskiftningar eller ner genom skog granskog och fascineras. Gamla åkermarker kringgärdade av stengärdesgårdar, fägator, gamla vägar, smältvattendeltan från istiden och en massa mer. Till exempel banvallar.

Jag följde banvallen som är kvar efter Pyttebanan på ovan hemsida. Man ser hur kvarteren i stan är byggda kring spåret och hur stationerna och vägarna finns kvar kring sträckningen i landskapet och genom byarna.

Som vanligt när jag kollar historiska kartor blev jag väldigt melankolisk. Tänk vad folk det varit överallt. På platser som nu är övergivna eller planterade med granskog.

Såklart ramlar det ut projekt ur denna jävra skalle. Jag skissade fram en 3D-modell av en motorvagn att använda i fotomontaget från banvallen tvärs över Wijklunds järn och i teckningen från bron nedanför Cortina.
Sedan laddade jag ner satellitfoton från Google (tack) och historiska flygfoton från Lantmäteriet. (Rälsen är redan bortplockad eftersom de historiska fotona är från 1961).

Några småanimeringar och drönarfilmer får man ju trycka in och när jag ändå hade ångan uppe (haha) gjorde jag en åkning på Varberg-Ätrans järnväg också.